Morgan Aero 8. Serie 1 2000-2004.
De första leveranserna till kunder dröjde ända till i början av 2002. Det hade dragit ut på tiden att bygga upp ett fungerande flöde av delar för tillverkning och lagerhållning.
Series 1 2002-2004.
De första årsmodellerna har kommit att kallas ”Series 1” eftersom de är de ursprungliga. Snart visade det sig att det fanns en del barnsjukdomar. Speciellt suffletten var krånglig och tätade dåligt. OZ Racing fälgarna med centrumbult var inte lämpliga för landvägsbruk. Centrummuttern måste dras med ett så stort moment så att en hylsa med ett 2-meter långt skaft måste användas! Totalt tillverkades 214 Series 1.
Series 2. 2004-2005.
2004 kom första uppdateringen. Mycket av arbetet som lades ner var för att få Aero 8 godkänd i USA. Trästommen breddades sex tum vilket bidrog till att fotstegen inte blev så breda. Bakluckan blev högre med en tydlig ”ankstjärt”. Bakdelen av aluminiumchassit blev lådformat för bättre bagageutrymme. BMWs N62 motor på 4.4 liter gav nu 333 hästar.
Series 3. 2005-2007.
Redan efter ett år var det dags för nästa uppgradering. Det mesta lyftes över från utvecklingen av AeroMax. (Se särskilt avsnitt). Beetle strålkastarna ersattes av BMWs Mini. I övrigt var inga större förändringar. 219 Series 3 tillverkades.
Series 4. 2007-2010
2007 kom ännu en ny BMW motor 4.8 liter (N62B48) nu på 367 hästar. Som tillval fanns nu en 6-växlad automatlåda från ZF. Bensintanken flyttades upp i chassit för bättre viktsfördelning och bättre bagageutrymme men tyvärr sämre plats bakom sätena. Aero 8 fick nu också en konventionell handbromsspak eftersom automatlådan krävde större utrymme.
Series 5. 2016-2018.
På Genève salongen 2015 presenterades den sista versionen av Aero 8. Suffletten kunde nu helt försvinna ner i den nya bakdelen vars överdel kunde öppnas helt. Jonathan Wells var nu designansvarig på Fabriken men Matthew Humphries ande svävade ännu över arbetet. Motorhuven hade samma längsgående kant som löpte längs hela karossen likande AeroMax. Den största nyheten var att Series 5 hade helt nya hjulupphängningar. Borta var Chris Lawrences tvärlänkar med coil-over fjädrar och dämpare inne i chassit. Allt var ersatt med konventionella länkarmar, nu med krängningshämmare – aldrig tidigare monterat på en Morgan! Modellen var i produktion ända tills tillgången på BMWs V8 upphörde 2018. 167 st Aero Series 5 tillverkades.
I och med Charles Morgans idé om att bredda modellprogrammet och ta fram ett nytt modernt chassi, som kom att bli Aero 8 år 2000 lade man grunden till det utvecklade CX chassit, som kom 2019. Aero 8 blev inte den försäljningsframgång som man hoppats på men man kom att tillverka närmare ett tusen chassin både till Aero 8 och Aero Plus 8. Man lade också grunden för CX modellerna PlusSix och PlusFour.
Några specialmodeller.
Morgan Aero 8 GTN. 2004.
Morgan planerade att bygga 15 Aero GTN racers. Man lyckades bara sälja 4 så man tillverkade 11 landsvägsversioner i stället! Grunden var Aero Series 1 men motorn var på 4.6 liter och gav 330 bhp. Samtliga hade Mauritius blå kaross med Titan silver skärmar. Morgans tävlingsfärger på Le Mans 2004. Hard top i kolfiber var standard vilket också gick igen på instrumentbrädan och växellådstunneln. Klädseln var i svart skinn. Svarta OZ Racing fälgar i magnesium med Yokohama semi slicks och dubbla sidepipes satte prägel på modellen.
AeroMax. 2005, 2008-2009.
En vän till Charles Morgan, Price Sturdza, ägare till Banque Baring Sturdza, ville ha en specialmodell av Morgan. Han fick se några skisser på en Morgan gjorda av Matt Humphries som studerade design. Han föll för dem direkt. 2005 visades prototypen på Genève salongen. Modellen kallades AeroMax efter Charles son. Succén var given och många ville lägga en order! Man bestämde sig för att tillverka en serie på 100 bilar. Alla som ville ha en av dem avkrävdes en handpenning på £ 25.000. Bilen var en coupe med fastback i Art Deco stil med många unika detaljer. Totalt med alla förseriebilar byggdes 117 exemplar. Mathew Humphries blev så småningom chefsdesigner på MMC!
Aero Super Sports 2009-2016.
Super Sports är ett modellnamn hos Morgan som bara använts på modeller som bevisat sin klass i racing. För att fira Morganfabrikens 100-års jubiléum visades denna modell på Villa dÉste 2009. Det var en targamodell med två luckor i taket som kunde förvaras i den hjärtformade bakluckan. Bakdelen påminde om AeroMax och motorhuven hade även samma raka sidokant som AeroMax. Mekaniskt lika med Serie 4.
Aero Coupé 2012-2016.
Man tog också fram en kupéversion med liknande bakdel och huv som Aero Super Sport men med fast tak. Den såldes parallellt med Super Sport. 38 Coupe tillverkades.
Aero GT 2018.
Av en händelse lyckades Morgan vaska fram 8 st nya BMW V8 motorer. Man byggde då en modell som var raceinspirerad med kaross enligt Series 5 men med fast hard top. Gälar på framskärmarna och uttag på sidorna på både de på fram och bak och venturitunnel bak.
Racingversioner.
Morgan Aero GT Cup. 2003.
Chris Lawrence hade utvecklat en version att tävla i engelska GT Cup serien. 4.6 liters BMW V8 på 380 bhp, sekventiell växellåda, hard top, burbåge och en stor vinge på karossen baktill. Två bilar såldes till Amerika och två i England. Keith Ahlers (ägare till TOK 258) köpte en och Richard Thorne Racing den andra. De slutade tvåa och trea i klassen.
Morgan Aero FIA GT. 2007-2008
Förre F1 stjärnan Jacques Lafitte blev så imponerad när han provkörde Morgan Le Mans Aero att han övertalade sin vän Eric Sturdza att finansiera ett team på 3 Aero Cupéer i FIA serien. Modellen var beserad på Aero Series 3 men med en 5 liter BMW M5 motor på 400 bhp.
Morgan Aero 8 GT3. 2009.
Byggdes i två exemplar, sponsrade av Banque Baring Brothers Sturdza. Morgan levererade chassin men Auto GT som drevs av gamle F1 stjärnan Jacques Lafitte byggde karosserna i kolfiber och skötte raceprepareringen. Motorerna var på 5-liter och gav 400 bhp. Båda bilarna vann var sitt heat på Silverstone första tävlingen för säsongen och sopade banan med Aston, BMW, Porsche, Audi, Ford GT och Ferrari! Under säsongen tvingades de lätta bilarna bära mycket ballast så de tappade sin överlägsenhet. De slutade aldrig sämre än 10:e plats i något race och kom även på pallen.
